Det var det häftigaste jag hittills upplevt här.
Nu är inte jag rädd för åskan
och åskan är tydligen inte rädd för mig heller -
som den höll igång igår.

Strömmen gick fem gånger minst
och sista gången var den borta någon timme.
Där satt man och tittade ut på blixtarna som
sköt som röda eldkometer rakt ner i skogen på berget och i vattnet
som ett omvänt fyrverkeri.
Det gick inte att hinna höra vilket buller som hörde ihop med vilken blixt.
Det gick inte att räkna några sekunder för att bedöma avstånd.
Eller så var det inget avstånd.





Dunder och brak -
som när jättarna rullar väldiga bummelstenar i bergen.
Och med jättarna menar jag de gigantiskt stora jättejättarna ur förhistorien och inget annat.

Och faktiskt:
Det halvdöda internätet behövde skakas om ordentligt, när nu inte telefonileverantören gör det, nätet har återuppstått och mobiltäckningen ryckte upp sig från
en stackars pinne EDGE till hela FEM pinnar EDGE!
Det går till och med att ringa på mobilen.
Svindlande hastigheter för att vara här i skogen,

på yttersta kanten av ingenting.



#1 - - Camille:

Och jag är verkligen livrädd för åskan!

Jag kan få sån panikattack när det blir som värst liksom.

#2 - - asa:

häftiga bilder igen!

#3 - - Eva S:

Du tar fantastiskt vackar bilder!