nu är det över,
det där med glädjefnattet från igår.
Lugnt och fint.

Den här dagen innehåller ett dilemma:
ska man åka till ett vattenkrafteverk med bussen
och sedan vara tvungen att stanna där sex timmar tills bussen äntligen går tillbaka?
När det handlar om nio km att gå?
Eller cykla?
Eller bli skjutsad av snäll norrlänning?

Laxholmen heter stället.
När man är där förstår man något av det där med vattenkraft
då förstår man också något mer om eldistribution
och om infrastrukturen i det här skogiga landet
och om välståndets vagga
som är typ Norrbotten, eller hur!?
Och sen förstår man att man är bra liten på jorden
och att alla ens bekymmer pyser ut i tymden
och sen kan man sitta där på stranden vid midnatt och se folk slita upp abborrar och harrar
ur silverälven
och sedan steka dem över öppen eld.

Rökt abborre är gott.

Är inte detta dilemma en fis i universum bara?

Klart vi åker / går / cyklar / liftar / tar oss dit o hem på nåt vis.
Pojken är ju 11 år och ska skriva uppsats om sitt lov i skolan i Rotterdam där han bor.
Det går först.












(Alla de här personerna - och fiskarna - är publicerade här utan att jag har deras tillåtelse,
 nu kommer de att stämma mig.
Men vi kör på som om inget hade hänt, eller?)