utan öppna spisen här.
Den är frisk och kry.
Sotaren var här igår
första gången sedan begynnelsen tror jag.
Han gjorde brandsyn
kikade in i braskaminens innersta från alla håll
han gick upp på taket
skickade ner en kamera
såg insidan av rören
uttalade sig med expertmyndig kommunalt ansvarsfull uppsyn:
- Det är HELT OK!
- Men...allvarlig min igen:
- Stegen måste du ordna, den ska vara av aluminium och sitta fast mot väggen.
Så Eldningsångesten är upphävd
vi eldade hela kvällen efteråt
veden sprakade glatt
värmen steg.
Gemenskapen tätnade i soffan.
Mitt i lyckoruset kom ett gäng telefonsamtal
och spädde på humöret ytterligare.
Man landade till sist sömnlös och frågande i sängen:
vad är det här?
Som ett hett strykjärn i magen av fräsande upprymdhet - inte kan man sova då?
Endast stegen stod utanför och kände sig utdömd.
det finns nåt charmigt mänskligt över den där stegen gjord för hand som en kommunaltjänsteman förstås inte i sitt hårda byråkratiska sinne kan förstå. Han gillar stalinistiskt stål förstås.