Man ska skriva om trevliga saker och om hur bra livet är. Gör jag? Nä.
Man ska ha fyrtioen kommentarer varje dag. Inte det heller.
Man ska ha tävlingar där man lottar ut iPaddor. Har jag det?
I framtiden kommer alla skräpbloggar att hamna i internets skräpblogglåda.
Alla fjortisbloggar kommer att förintas av sig själva.
Tyvärr blir det nog en hel hoper nyhetsdebattsbloggar kvar hur man än ser på fratmiden. De kan vara bra att ha kvar för att gynna demokratin.
Ämnesbloggar kommer med säkerhet att finnas: Vi som har appledator och vi som har ägt en rottweiler. De bloggarna blir kvar, de blir fler.
Diagnosbloggarna blir fler. Vi som har bokstäver eller vi som har altzheimers...
Klipp o klistra-bloggarna kommer att bli färre, folk tröttnar på ramlande japaner i Youtubefilmer.
Kändisbloggarna kommer att finnas kvar och vara av skiftande kvalitet. De måste ju sälja sig, kändisarna.
En ilsken fraktion av Ickebloggar kommer att ta form: Vi som inte bloggar utan lever ett liv i stället! Unga
svartklädda livsaktivister som rumsterar om i verkligheten.
Längst ner i nätets slitnaste maskor trängs en drös konstbloggar: bloggar som vill uttrycka något utöver Dagens outfit, heminredningen, jag har lagat lasagne, och såna lättflyktiga saker.
Centralbloggarna: De bloggarna som motsvarar poesins centrallyrik kommer att vara kvar (Jag skriver bara om mig själv, ni vet.) .
Däribland ska min blogg ligga och skvalpa. Det ska komma en ensam kommentar ibland.
Layouten kommer att fortsätta vara blek och skrynklig.
Aldrig blir den vacker.
Bloggframtiden står hotfull och visar huggtänderna.
Hej från Gnällträsk.