Idag ska vi fundera på aggressioner.

- Han är konflikträdd! sa hon nedlåtande.
Det är negativt att vara konflikträdd.
- Hon vågar ta konflikter, sa hon senare om en annan kollega. Det betydde att
hon var stark och mycket bra.

Själv funderar jag på om inte en del av den nedlåtande tonen var avsedd för mig.
Konflikter är inte mitt största intresse. Jag tycker de bryter ner och
sällan ger konstruktiva resultat. Folk blir bara ledsna och
bittra och tappar farten i sitt engagemang.
I alla fall på jobbet.

I en relation utvecklar konflikterna, har jag läst.
Men utvecklar det inte att lyssna, ha olika perspektiv, tänka om
och prova nya lösningar då?

På det gamla dammiga 1970-talet var det nytt att
konfrontera, diskutera, ta konflikter och vara offensiv.
Det handlade om personliga egenskaper, göranden och tänkanden och troenden.
Inte, som decenniet tidigare då det handlade om
politik, rättvisa, makt och härlighet.

Några jag känner har ena foten kvar i det gamla dammiga 70-talet.

Många jag känner har gått vidare till ett nytt sekel
då man måste ta hand om de mjuka värdena,
och
vara rädd om energin.

Inte bara elenergin - utan också den mänskliga livskraften.

Kan jag få gå och jobba nu?

Hej från Tant Galant.