Vårat RGRM satte igång igår. Av dryga tjugotalet personer tog sig fem (5!)
människor fram till lokalen.
Några ahde lyckats få färdtjäsnten att rulla dit dem, någon kom
pushad i rullstol av superstarke assistenten.
En lyckades med pendeltåget. En halkade dit i sin bil, mycket långsamt men oskadd.
Jag gick.
Övriga var insnöade.
Vi hade en trevlig intim stund där med nya (svåra som 17) rörelser mot slutet och det var så roligt.
Man kan inte förklara hur det är utan man måste prova själv.
Trots snökaos och inställda bussar (alla) och dåligt med tåg hamnande jag på
middag i närförort (eller var det en söderförort bara? Västertorp?).
Snön har bäddat in miljön i fluffigt vitt och endast en fyrhjulig stadsjeep kunde ta oss dit.
KALLT var det också. Som om det vore vinter.
Jag som har börjat med våren redan.
Det var trevligt, damer,
en fiiin hund, en liten terrier som ville bli kliad på halsen.
God mat och vin,
men orken min hängde inte med.
Det gick snabbt i samtalet. Inte hinner jag med då heller.
Observera att jag såg hunden! (Mitt nyårslöfte: "Se alla djur." Inte: "höra allt folk säger".)
Tack A för tipset om RGRM-filmen på youtube.