Stilla veckan

Stilla veckan, även Passionsveckan, Dymmelveckan, Tysta veckan eller (oegentligt) Påskveckan, är den sista veckan i fastetiden, det vill säga veckan före Påskdagen, från Palmsöndagen till Påskafton och firas till minne av Kristi lidande och död på korset.

De olika dagarna har traditionellt haft olika namn, men det är bara Palmsöndagen, Skärtorsdagen, Långfredagen och Påskafton som har kyrklig betydelse, med gudstjänster. Numera är det dock på sina håll brukligt att man samlas för läsning av passionshistorien under de tre vardagarna i veckans början.

Måndagen kallas blåmåndag eller svarta måndag. Tisdagen kallas vita tisdagen. Onsdagen i Stilla veckan har kallats Dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad ”dymmel”. Under skärtorsdag, långfredag och påskafton får därmed klockan en något dovare klang än vanligt. Under Påskdagens gudstjänst, då man firar Jesu uppståndelse, är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen.

Notera att onsdagen i stilla veckan inte kallas askonsdag utan detta är onsdagen efter fettisdagen, som inleder fastan, fyrtio dagar (söndagarna oräknade) före påsk.



SLUT från Wikipedia.

Nu från mAria-pedia:

Det är  Vita tisdagen idag.
Aldrig har vi varit med om att det var så nära att ligga snö kvar.
(Det snöade igår i Kiruna)

Vit makt - minns ni det - obehagligt.
Vit choklad, ganska äckligt.
Vitt samvete...ja ni...vad säger ni, läsekretsen?
Vita lögner: hm....jo...faktiskt ...ibland...nej, helst inte.

Vita konserten:

  Kent, alltså, 2003 på Stockholm Stadion.                                                                         



Mitt kök ska få VIT färg på skåpstommarna.
(Vill inte tänka på det bara - försöker förtränga att det är jag som ska måla...)

Minnas en Stig.

Här liten film till K, E+A, F, E+R och mormor U:
När man förlorat någon som alltid funnits där
får man teckna sig en egen inre bild av honom.