Det är lugnt och lätt att lyssna på någon som har en lagom snabb talhastighet.
Särskilt om personen har ett fint röstläge och inte låter ansträngd.
Men jag känner en som har svårt att minnas vad ord heter
och hur man böjer dem eller placerar dem i sammanhang.
Hela tiden måste man vara behjäplig och föreslå rätt
ord. Som ett rättstavningsprogram går man igång och ser röda vågor under alla
uttalanden personen gör. Stackarn.
Det tar lite energi från lyssnandet.
Det är en klok person som låter korkad.
Den människan har INTE afasi efter en stroke, om det var det du trodde.
Sen finns det de som har sjukt lätt att uttrycka sig i avancerade formuleringar och svänger sig med
yrkesrelaterad vokabulär. Man tror att de är mycket smarta tills man en dag fattar att de bara har lärt sig
ett språk som man själv inte kan fullt ut. Ännu.
En sån människa kan vara ganska korkad utan att det faktiskt hörs.
Det finns de som inte säger så mycket.
Ofta har de mycket intressanta tankar när de äntligen öppnar munnen och släpper ut några.
Det tar tid att vänta på den dagen.
Men pratar man hejdlöst på själv kommer den kanske aldrig.
Det var vad jag hade att säga idag.