- Jag är också bra idag, kontrar jag. Jobbet gick fint. Några barn som gjorde genombrott i utvecklingen, ett efter ett.
Jag blir rörd de där ögonblicken när barnet förstår något det kämpat med länge.
All tid man investerat i den personen ger utdelning! Tårar stiger i ögonen. Det glittrar i luften.
Jag vill genast ta hem ungen och sätta henne/honom på hyllan i som en vinnarpokal.
Men man kan ju inte göra det så vi nöjer oss med beröm och beröm och en klapp på ryggen.
Nu tornar en trist helg utan nåt särskilt upp sig vid horisonten.
Som om man plötsligt skulle få tid med tråkiga saker; städa, stryka, betala räkningar, bära saker till källaren.
Vill inte.
Ska börja spela World of Warcraft tror jag så man kan få tiden att rinna mellan fingrarna ut i sanden och över kanten.
Det verkar vara konstruktivt.