egocentrerad; någonting annats ) utveckling.
För fem år sen i morgon ! startade jag den här bloggen.
Mycket tecken och många tankar har farit genom nätet sen dess.
Vad jag har slitit.
Inte bara med själva bloggen.
Att tillfriskna efter den nu tioåriga stroken har tagit sin tid och sin kraft.
När jag läser inlägg skrivna för fem år sen minns jag precis hur förvirrad jag var,
hur trött jag alltid var,
hur mycket huvudvärk jag hade så fort jag suttit vid datorn,
hur balansen var osäker,
hur mycket jag fick tänka för att lyckas göra vardagliga saker,
de som numera går med automatik
nästan varje gång.
Jag minns med olust hur trist det var att förhandla med Försäkringskassan.
Färdtjänsten var också en obehaglig historia,
inte den i Norrbotten, men den som fraktade runt mig här i Stockholm.
Vilket boskapsdjur man fick vara.
Hur många fel det blev varje vecka när jag försökte boka resa,
vänta på resa,
reklamera resa,
klaga och kvida.
Slipper mycket obehag numera.
Ibland var jag rent äcklad av utsattheten, misstron
och osäkerheten.
Underläge är inte ett hälsomsamt läge.
Man får vara glad att man får vara tacksam.
Tack Dan för att du föreslog att jag skulle skriva en strokeblogg.
Tanken var att vi skulle vara fler som skrev strokebloggar men jag har inte
lyckats inspirera någon mer här i stan.
Tack Läsekretsen för att ni följt med.
Tack ni nya vänner jag har hittat genom bloggen.
Tick tack.
Strokebloggen har varit både rolig och nyttig att läsa
Våra strokar har inte varit av samma art men
igenkännighetsfaktorn har varit hög och fått mig att inse att jag inte var ensam i mina tankar.Men nu när vi mår "bättre" så undrar man ju hur man ska förmedla kunskapen till politiker,vårdpersonal och nya strokare.så skriv ut hela rasket och ge den till strokeförbundet och låt dom göra rätt för bidragen,
Allting blir bättre med tiden,hjärnan tar sin tid
att läka,tålamod, omvärdera,tålamod osv.
Personligen så har jag blivit så "frisk" att jag
tänker lossa handbromsen och bli lite "kär o galen"
(tack Uffe L)Akta er därute Bluesman is back and
tired of waiting.
Tack för dina tankar,Bloggerskan.
Kram från Bluesman
Kämpa på.