Han gillar att få snö sparkad rakt upp i ansiktet, han.
Själv är jag livrädd för att bli mulad.
När jag gick i tvåan var det en jättestor kille som gick i trean som
följde mig på hemvägen, jagandes. Till sist tvingade han mig ner i snön och mulade mig.
Det gick inte att få luft.
Det var hemskt.
Mina kompisar gjorde ingenting.
De stod bara där och tittade, tror jag.
Nästa dag hände samma sak igen.
Tredje dagen åkte min pappa till
stationen där den stora killen väntade på sitt tåg som skulle ta honom hem till skogen,
och pappa skällde ut honom så det smällde i växlarna.
Jag blev inte jagad och mulad mer av den pojken.
Idag ska han vara 54 år, undrar om han fortsatte vara elak.
Antagligen jobbar han på någon myndighet mäktigt där man kan ta sig makt över människor.
Min pappa är nu mera en himmelens ängel.
Människor som jobbar på myndigheter, vill de ta makt?
Mitt första riktiga jobb efter examen var på Det Statliga Verket. Och det var ett riktigt roligt jobb, och med verkligt fina arbetskamrater. Ingenstans har jag blivit välkomnad och omhändertagen som där. Jag har bara gott att säga om dem jag lärde känna i det stora tegelhuset med utsikt över den lilla sjön i staden vid den stora sjön.