(poesi gör en intelligent och levande - och helt tom på energi när diktverket äntligen är utgivet.)

.

.

.

Nej tack, jag vill inte bli bjuden på psåkalamm. Jag ska göra sallad

med nyttiga saker i och ha rött Toscana-vin till. Ge mig inte marsipan för allt i världen.

.

.

.

Stöööön; det ligger papper överallt och pockar på uppmärksamhet.

Hur gör ni människor (3 st) med era gamla räkningar och anteckningar och pensionsbeskedspapper?

Lägger ni dem i fina lädermappar med ordningen och redan inuti?

Bränner ni dem?

Har ni dem i hög under säng?

Vad får man kasta?

Vad får man spara?

.

.

.

På jobbet också. Samma, fast inte likadana papper. Mindre tid.

Idag var jag helt inne på att det var skärtorsdag, tre fina flickor i förskoleklassen var utklädda till

påskkärringar.

Fel blev det eftersom torsdagarna har en helt annan tågordning än onsdagar.

Ideligen var jag på fel ställe och vid fel tidpunkt.

Hittade mig själv ute på första rasten i grön neonväst.

Fel dag.

Rodnade.

Fick gå in och skämmas lite, och sen fika i stället.

Ändå håller smarta mobilen på och piper och piper och påminner och påminner

om vad jag ska göra.

Men igår hade den bytt dag och visade att det var idag.

Idag hade den bytt tid och hade en annan timme än alla andra.

Det blev svårt.

Det var då jag släppte den rakt ner i toaletten.

Vaktmästaren blev arg.

.

.

.

Sen; vad ska jag göra nu? undrade jag och det fick jag fortsätta med.