...jag har ju sagt det förut.
Det finns för mycket.
All musik man inte kan hålla reda på.
Alla nyheter som far förbi, igenom skallen och bort i glömskan.
Alla måsten man måste göra.
Alla dumma skämt i Parklamentet, man tröttnar innan de börjar.
Alla filmer som handlar om en medelålders man med något som trycker honom och som han inte kan uttala. En vacker ung kvinna jätte-bryr sig konstigt nog och mannen utvecklas. Kvinnan dör oftast.
Alla svenska pocketdeckare.
Alla namn som folk håller på och heter trots att de inte går att komma ihåg.
Alla man inte hinner träffa, ta en fika med, klappa på axeln och dela fem minuter med.
Alla reklamblad som tränger sig in i lådan tillsammans med tidningen.
Alla kändisar som flimrar förbi och heter namn och har varit med i nåt man inte vet.
Alla uppgifter på jobbet som man försöker slutföra.
Alla tröstande ord man skulle behöva som inte kommer vid rätt tillfälle.
Alla för trånga byxor i skåpet.
Alla svenska filmer med engelsktalande inslag, pinsamt, pinsamt.
Alla städer man vill åka i weekndpaket till.
Alla familjemiddagar som man inte lyckas få ihop familjen till.
Alla män som går omkring och ser trevliga ut och alltid ägs av någon ännu trevligare fru.
Alla katter som man haft som försvunnit bara.
Alla spår av sandiga skor i trappan.
Eller hur?
Vi i Gnällträsk håller ihop! Hej hej från oss.
