Vad ville då stugan ha från IKEA?
Tyger förstås.
Ränderna fick jag inte köpa för sonen.
Inte enfärgat heller.
Det skulle vara mönster.
Det fick bli mönster.
Vi provsatt alla soffor och fåtöljer, provbäddade bäddsofforna och
sen hade vi jobbmöten vid skrivborden i kontorsstolarna.
Jag blev inte anställd när vi hade anställningsintervju.
Värst är sista våningen längst ner där alla småplockesakerna bara väller ner i den gula
plastkassen.
Då är förnuftet utslitet och man behöver verkligen varje svarvad ful pepparkvarn
och halogenlampa man ser.
- Det borde vara åldersgräns, på IKEA; 15 år, sa sonen, när barnen skrek i varuvagnen.
- Det borde vara åldersgräns på bussen, sa han senare.
- Det borde vara åldersgräns på tåget...
Orka?
Nej, nu kör jag på överväxel XXXL och tänker inte sakta ner
förrän jag sitter på en strand vid
en älv och är mig själv.
Man är inte vad man konsumerar.