Idag är jag hemma för att jag är förkyld.
Det är så pinsamt att jobba med utbrytande förkylning som smittar de barn man hanterar just de dagarna det är som värst.
Snoret rinner, ögonen också, nyser och fryser.
Ligger helst under filtarna i soffan och slötittar på dvd- eller läser bloggar.
Men ändå måste jag åka långa pendeltåget till bra doktorn på Fjällgatan och lämna en blodtrycksmätare som jag försökte ta en dygnsmätning av trycket med i fredags.
Man ska ju hålla koll på sitt tryck.
Apparaten dog mitt i natten med ett stön.
Det var bara halva dygnets mätningar som eventuellt hann registreras.
Det hopplösa i den här historien är att samma sak hände med samma apparat kring samma arm i samma säng för några år sedan och jag hade faktiskt inte trott att det skulle upprepas.
Nu får han tillbaka sin mätare, den samme doktorn, tillsammans med en utbrytande förkylning, väl inpackad i plastpåse.
Det enda nya i situationen är förkylningsviruset.
Och att jag inte längre har färdtjänst och blir övertrött av åkandet. Dubbel-övertrött av förkylning OCH åkande.
Mycket väsen för ingenting, får man lust att väsa.
Hej från Gnällträsk.
I min gröna ungdom läste jag boken De blå dragonerna, i militär hästmiljö. Bland dessa dragoner var kulturen den att när man frågade hur någon mådde, och denne inte led av något allvarligare än förkylning eller brutna revben, så svarade han "Bra".
Men är man så förkyld att man är sjuk så är man sjuk. Och att man löper risk att smitta andra är ju ännu en anledning att sjukskriva sig.
Jag tycker inte att du ska vara förkyld. Men när du nu är det så tycker jag att du ska vara sjukskriven!