Klagoträsket.

Publicerat i: Argblogg
Efter stroken var jag dålig på att läsa, det har jag ju skrivit om förut.
Själva läsandet gick rätt bra men jag mindes ju inte vad det var jag läste.
Jobbigt att få ihop handling och svårt att få till nöjeskänslan. Det var inte roligt.

Men det här gick att träna upp rätt ordentligt.
Idag läser jag lite bättre, det är ganska avkopplande, men jag glömmer väldigt lätt handling och personer.
Då måste varje lästillfälle fräscha upp minnet en stund först och det kostar en del energi.
Det flyter liksom inte på som förr.

Boken kommer heter bibliotekets service till folk som har behov av ljudböcker.
Då jag blev medlem där fick jag automatiskt längre lånetid av vanliga böcker och dessutom informerade biblotekets system om jag lånade en bok jag haft förut.
Det var bra eftersom jag inte kom ihåg själv.
Frid och fröjd i flera år.
Ibland lånade jag ljudbok och ibland vanlig bok.

Men nu när jag jobbar lånar jag ibland facklittaratur och ibland barnböcker.
Då har jag halkat ur Boken kommer-systemet.
Man får inte låna om en seriebok om Rocky tre gånger, vilket jag behöver, med min lästakt.
Plötsligt är lånetiden kortare och det kostar böter varje gång jag glömmer.
I lånedisken får jag diskutera regler för omlån varje gång.
Jag blir sur förstås.

Precis om när färdtjänsten bestämmer att jag kan åka kommunalt så bra blir det nya jobbiga krav.
Nu har lånesystemet bestämt att jag är en vanlig läsare.

Nackdelen med att bli bättre efter lång funktionsnedsättning är att man måste konfronteras med regler och krav igen.
Det blir nödvändigt att hävda rättigheter, förhandla och bevisa för att få fortsatt stöd i de former man behöver.
Jag är så trött på att fläka ut svagheter inför alla dessa regelkramare.

Arg.