Tisdagsdamm.

Publicerat i: stroke

 Dammen i morse.

Vilken lyx: att om morgonen kunna gå fort en halvtimme genom en skog och sen komma endast fem minuter för sent fram till jobbet strax bortom skogsbrynet.  I morgon ska gå-starten ske tio munter tidigare så tiden blir rätt. Det är lite kruxigt.

Tiden hoppar lite och blir lite oförutsägbar och svår att hålla i koppel. Det är oerhört mycket bättre nu men inte helt enkelt. Vid trötthet är det svårare att få flyt och kunna planera. Fast jag är bra på det jämfört med för några år sen, det är jag.
Duktiga tant kämpe, det är jag det.

Till annannan.wordpress.com (kommentar igår):  Jag träffade Carl Z och tyckte dessförinnan i många år väldigt bra om hans kåserier i DN. Han bodde de sista åren här i närheten och hade ateljé på samma ställe som min konstnärssyster. Carl var igång med att besöka sin pappa Kar de Mumma som då var mycket sjuk och nära döden. Det var då jag var hem till honom och familjen före en jul minns jag. Jag gillade speciellt Cark Z´s skriverier om dottern när hon var liten och senare den yngsta dottern och sonen.

Men när jag går fort hem från jobbet på andra sidan skogen skrattar jag högt, nästan dubbelvikt ibland, åt Mark Levengoods talbok "Hjärtat får inga rynkor." Han läser själv förstås. Stundvis är det ganska svårt att ta sig hem. Hundägarna jag möter tittar konstigt på mig.  Hundarna flinar.

#1 - - åsa hedberg:

får jag ställa mig i kö på boken?