1 Koka palt.
2. Baka bröd.
3. Titta på dvd.
4. Glass.
5. Skriva blogg.
6. Läsa bloggar.
Varför behöver jag då terapi denna lördag?
Det är huvudvärk igång igen.
Datorerna krånglar, var och en på sitt vis. Den på jobbet också.
Vi ska göra om badrummet idag. Jag vill inte ha förändringar. De är svåra att överblicka innan. Hatar sånt, men gör det ändå för jag är en duktig flicka. Tant. Kärring.
När jag var mycket sämre efter stroken hade jag ingen framtid. Tiden framåt var bara ett dimmigt ingenting. Tiden bakåt var också ett ingenting när det handlade om den närmaste tiden. Visserligen kunde jag fiska upp minnen av vad som kanske hände i onsdags om jag ansträngde mig väldigt hårt, vilket jag inte orkade.
Nu har jag halvkoll på vad som ska hända den närmaste framtiden men inte riktigt på hur långt det är kvar till olika planerade händelser och åtaganden. Tiden är ganska ogreppbar.
Som om någon annan kan greppa tiden, tänker du! Vilka krav hon ställer på livet.
Ja, ja, jag vet att det går omkring fullt friska och fungerande personer som aldrig haft koll på vad som hände i går och när något ska hända i morgon. Men sån var inte jag. Nu börjar jag lära mig, dels att känna på mig lite omedvetet, dels att kontrollera det hela med hjälp av planering i mobilen. Den smarta, ni vet.
Att vara tidslös ger en känsla av frihet. Att hålla koll är mera ansvarsfullt.
Att helt släppa kollen kan vara ett utslag av lättja hos en människa. Men jag är inte lat. Bara en trött person som vill att tiden ska fungera.
När man ska göra en så omfattande kedja av saker som att göra om sitt badrum blir det svårt. Vad gör man först? Hur? Vem? När börjar man? Alla olika val man samtidigt ska göra...
Hej från Gnällträsk.