Katten som numera är sambo här har flera gånger kastat ner tangentbordet i golvet så nu fattas det tangenter ska jag meddela.
Jag kan inte längre skriva alla ord.
Språket måste hållas stramt.
Handfallen försöker jag hantera detta.
Precis som jag handfallen försöker hantera hela tillvaron.
Katten småler och ringer efter sushi fast jag har en annan planering för middagarna här. Han skulle ha burkmat och jag skulle ha stroganoff.
Vad gör man?
Är det det nya svarta?
The new black?
Att handfallen försöka kompensera det ofullkomliga livet?