Det här har jag inte berättat för någon enda människa och så är du den första/e och kanske enda att veta.

Igår, mitt i stressen med elevernas mat, lunchrast ringde en kvinna från polisen. Jag var på väg till biblioteket med några förstaklassare.

- Har du blivit av med en blå plåtlåda? Vi hittade ditt telefonnummer i den.
- Va, en blå plåtlåda?
Jag gjorde snabbt en mental inventering av alla plåtlådor jag äger.
Jag förhörde henne en lång stund och fick sedan klart för mig att de gjort ett tillslag hemma hos någon skurk och där hittat en blå plåtlåda med hjul som hade mitt telefonnummer uppklistrat på insidan.
140 cm hög, cirka, ganska gammal plåtlåda.

Vad jag blev nyfiken. Behöver jag inte precis just en blå plåtlåda?

Det var en stund jag nära på begärde att få ut den från deras tillslag. Men så tänkte jag att då måste de väl utreda varför och hur mitt telefonnummer satt där. Jag kanske måste skaffa alibi för någon natt för tretton år sedan? Hur skulle jag minnas?
Det blev jobbigare ju mer jag tänkte efter så till sist tipsade jag om företaget som hade mitt telefonnummer INNAN jag fick det, måste nu vara över 8 år sedan... Det var en bilfirma med några lite konstiga underföretag. Jag vet, för deras kunder ringer fortfarande och ber mig byta däck åt dem. Jag brukar artigt avböja och ge dem bilfirmans nuvarande nummer, trevlig som en annan växeltelefonist. De har aldrig tackat mig, den där firman. Men faktiskt har de varit vänliga att ta bort mitt telefonnummer från reklamskylten de hade i sporthallen i flera år sen jag fick det.
Polisinnan var nöjd och tackade för sig.

Jag hoppas jag är avförd som misstänkt för att vara inblandad i den där härvan. Hon sa inget om ifall lådan innehöll några miljoner också. Tänk om den faktiskt gjorde det?
Hur ska jag nu kunna sova lugnt om natten?

Säg inget till nån.