...precis framför mina fötter.
Den här terminen tar slut. Jag växlar ner för skogstillvaron, packar den fula gröna väskan
full med ingenting och intresserar mig för böcker jag tror jag ska läsa. Ska datorn orka åka med?

Min smarto-mobil har ett program som talar om när det är fullmåne.

I natt är månen 99% synlig och 400 205 km borta härifrån. Den 22 juni är den helt mörk
och det gäller alltså att passa på om man vill se den nu innan.
Solen går ner 21:57 i Stockholm och upp 03:37 igen. Fast här är mest moln så det spelar inte
nån roll. I Norrbotten är det nog senare och tidigare eftersom där finns mera ljus än här den här tiden.

Vi har firat Nationaldag på en altan i förorten bland knakväxande humle och blomster.
Väldigt gott kaffe latte med äppeltårta med vaniljsås.
Svenska flaggor uppepå.
När vi försökte sjunga nationalsången mindes vi inte så värst mycket. Det var lättare
att känna igen den nederländska. Vi har väl sett fotbollsmatcher.
I den förorten måste man sjunga nationalsånger MYCKET tyst eftersom där lurar en del
nazi-aktivister bland husen. Man vill ju inte väcka de björnar som eventuellt sover?
Har man en svensk flagga på balkongen betyder det inte "Hej vad trevligt, vi är i Sverige!" utan
"Åk härifrån alla ni som inte är svenskar i många led. "
Därför får man vakta sin tunga och sjunga lågmält de små fragment man faktiskt minns.

Så våra svenska flaggor var mycket små där på äppeltårtan.

Vi vinkade glatt åt två lastbilslass med skränande studenter och det var faktiskt sol exakt
de minuterna. Musiken steg mot himlen och studsade mot trafiken omkring.

Världen har sprungit undan och jag vet inte vart.
Är nog för trött. Det kan bero på att  jag arbetstränat för idogt. Eller på att jag har en sambo
som myllrar runt i lägenheten och är social. Vi blev som en tät klunga av folk, plötsligt när
han flyttade in igen.

Detta var allt från ett trött Gnällträsk.