Till Bob Hansson.

Publicerat i: stroke
Jag är inte riktigt övertygad om att Bob läser det här men i alla fall:

Nu har jag läst boken  och det var en oväntad historia om vad som ger en värde, är det bara den som arbetar och producerar som är värd något?
Man kan utan att vara överintellektuell lätt dra parallellen till hur en konstnär kanske ser på sitt eget värde när konsten inte kommer lätt ur händerna eller värderas som värdefull av kritikerna.
Men man kan också känna igen sig om man är en person som fått lämna jobbet  p g a  en stroke och sedan leva resten av livet som en medlem i det  stora gänget Utanförskapet. Har man ett värde om man inte producerar?
Varför vill man till varje pris tillbaka till jobbet oavsett om det går eller inte?
Ska man som Bobs huvudperson gå tillbaka och smygjobba om nätterna bara för att få känna sig som berättigad.

Det två stora förlusterna vid en stroke, utom de rent fysiska och kognitiva hindren man får genom att hjärnan "möbleras om" är förlusten av JOBBET och KÖRKORTET.

Det var vad jag ville säga, Bob.
#1 - - annebertelsen.blogg.se:

tror inte heller han läser ^^

#2 - - mAria:

Ha, vilken sur kommentar!

Det är så en del bloggare gör: häver ur sig spydigheter och de förtjänar att man kommenterar snällt och vänligt hos dem i deras egna (ibland ytliga och korkade bloggar) . Det är klart att Bob läser min blogg. Självklart.

#3 - - åsa hedberg:

Hälsningar till Bob: Bra bok, Bob!