Luleå. Kallare än i skogen. Mera regn än i skogen idag.
Norrmän av alla sorter strosar långsamt i grupper över körbanorna.
De är glada för de är i stan för att shoppa slut på sina semesterpengar.

Min stuga fick två oljefyllda element i något sånär liten storlek.
Lite gångjärn till den alldeles för snygga grinden och en låsanordning till den.
Vi glömde stödpinnen!!!
Vi glömde den blåa färgen.

Men B handlade tonvis med kattmat och kattsand och katt-allt-möjligt. Dessutom handlade han frön till fåglar och ekorre.
Jag som är mera snål skulle hellre gå runt i skogen och peka ut möjlig föda för fåglar och ekorrar, om de började svälta.
Av gammal vana köper han perserkattmat, trots att perserkatten avled förra året. 


G är ingen perserkatt. Bara vanlig väldigt vacker bonde med svart päls. Han kanske tycker perserkattmat är lyx och fjolligt.
- Överklassfasoner! brukar han morra vid skålen med pellets.

Katten G insisterar på att äta upp mössen han tar och fågelungarna också. B säger att han inte får och tar ifrån honom fångsten innan det börjar knaka och knastra ur kattens mun.

Väl hemma igen uppenbarade sig det nya dilemmat: när man lyckats få transport av stora saker hit
måste de gamla sakerna ut och bort härifrån. Till sopsorteringen.

Ett transportproblem till. Suck.

- Köp en mopedbil!!!
tipsade syrran frpån Gotland förra veckan.  Jättefin och rolig att åka i, sa hon.
Nästa dag kom en dementi:
- Köp ingen mopedbil. De bullrar inuti, sa hon.

Jag tror ju på kommunala kommunikationsmedel - fast det går inte att göra det i Norrbottens värsta inland. Bussen går en EN gång om dagen och det gäller hemresan också, eller kanske är det två gånger hemåt? Är det fler som åker UT i skogen än de som åker ut ur skogen varje dag?
 Därav dubbelt så många turer åt UT-hållet?
Men nu är jag ju en raffinerad medpassagerare som glatt låter mig skjutsas kors och tvärs. Fast inte så mycket som ni tror eftersom jag inte orkar så många resor i veckan.

Efter alla lyckade lastningar in i det oerhört stora bagageutrymmet tröstfikade vi på te och vaniljdrömmar. Gott.  Stor-vaniljdrömmar, var det. Tur, annars hade jag inte orkat sista timmen hemresa.
Regnet hällde ner i storstan och när några mil var kvar klarnade det upp för i skogen har vi alltid fint väder. Sa B.

I morgon kommer stora vilodagen efter resan till Storheden - Luleås shopping-lademecka. Det ser ut exakt som Länna i södra Stockholm eller Kungens Kurva. Samma varuhuskedjor, men fler lyckliga semesternorrmän  här. Fler stressade barnfamiljer i Stockholm. Argare personal i Stockholm.

Väl hemma i lugnet och ron (G.U.G. lagar en båtmotor till en nyanländ båt utanför ...) känner jag efter. Det slår mig:
Det är FUSK att åka bil. Det går lite för lätt. För fort. För lite lidande.

Konsumtion ska kosta; både pengar och krafter.

(Men så praktiskt och så lättvindigt det blev.)