Ja - det har regnat. Nej - det har inte kommit fram någon sol ännu.
Ja - jag hade te-stund med vännen E igår kväll och jissus vad han är bra på att prata!
Och jag är bra på att bli tyst och nicka lite och kasta in något smart som går väldigt fort att säga, bara för att visa att jag inte sover eller tänker på något annat. Vilket jag ju egentligen gör.
Det tokiga är att jag kände mig som en terapeut och började undra vilka frågor det nu är de ställer till sina pratare?

- Och hur tänker du om det?
- Vad hände då?
- Hur kände du då?

Men jag är väl mest intresserad av Hur ska du göra-frågorna:

- Hur ska du ändra på det?
- Hur tänker du göra nästa gång?
- Hur kunde du göra så?

Ni vet. Men jag gillar honom, vännen E. Sprudlande intensitet är roligt att bli inblandad i. Det kändes nästan autentiskt.
 Som om vi faktiskt satt där över teet och pratade.

Nu har jag lyssnat på ett helt Sommarprogram i P1 med någon skandalklipparbankchef  (Kerstin Hessius, vd för 3:e AP-fonden)  för någon fond som tagit för mycket pengar till sig själv. Hela pratet gick ut på att vi alla är likadana: roffar åt oss om vi bara kan.

Gör vi?

Idag blir en nära person 80 år och vill inte bli firad. Jag håller ivärtes tal och blir rörd av dem men inget kanman ju säga. Det är väl strongt att fylla 80 och dessutom vara så stark så man rymmer från kalaset? Det hade jag sagt i talet jag inte får hålla.
#1 - - åsa hedberg:

hur ska vi nu komma till gotland, vad tycker ni där uppe i skogarna om det?