Är det osvenskt på nåt sätt att kritisera kända personer på ett komiskt sätt?
Var går gränsen till elakt? Som vanligt ställer man sig de frågorna.
Igår var det nya komiker (?) och bara två vänner till Offret.
Vännerna var Unni Drougge och Bob Hansson. Komikerna pratade på lite osammanhängande om samma kritik som alltid finns mot Gudrun Schyman, som alltså var offret. Inte kul utom ibland, inte tufft, bara nervigt.
Sen kom Bob Hansson.
Han sopade mattan med alla de andra i klump.
Han har orden, tankarna, rytmen och pauseringen i ordning. Hjärna och hjärta och mod i samma andetag. Bob vann.
Här är länken till programmet. Rulla fram till 25:e minuten och se Bob-försvaret i sin helhet.
Bob