Min stroke fyllde 8 år. DVS; att jag överlevde ville jag fira.
(30% överlever inte).
När gästerna kom var jag inte klar med maten alls och hade samtidigt tvätt igång i tvättstugan.
Det hade blivit fel i tidsplanen igen.
Men de är ju snälla människor och lite vana att rycka in vilket de gjorde.
Det blev god mat tycker jag nog.
- Fryser ni? frågade Jewel för balkongdörren stod öppen.
- För det är alltid någon annan som börjar frysa innan jag, jag börjar alltid frysa sist, förklarade han, när omtanken blev ifrågasatt.
- Har ni huvudvärk? fortsatte han.
Sen talade vi uteslutande om sjukdomar och olyckor hela förrätten och varmrätten igenom.
Mycket armbrott har vi på familjens register. Fem stycken under 90-talet.
Fördelade på två söner.
Barnbarnet har en del stukade fötter och tår och fingrar att redovisa.
Dottern har ett spräckt ögonbryn med blodflöde på en vit matta som följd.
E som kommer från en familj som inte bryter armarna så ofta hade kanske lite tråkigt som åhörare.
Blommorna jag fick var väldigt fina.
Det var fint bara. Bra människor som jag VILL vara med.