Roligt.
17 år är barnet.
Bloggen är tonårig, jag har läst ibland.
Fatta rinte hur hon kan ha så många läsare.
Fattar inte hur hon kan vara förebild för nån.
Men jag tror att hon är modig.
- Jag dricker bara ett glas vin till maten någon gång i månaden, sa hon. Som ALLA riskalkoholister säger.
Det hon skriver är annat.
Och serverad verkar hon bli.
Jag vore smickrad om någon ville orka anmäla mig för något till soc.
Överslöhet, kanske? Kan man bli utredd för sånt? Eller tråkighet?
Eller för hög tantfaktor?
Igår frågade jag sonen, 21 om hur en tant ser ut.
- Du ser inte ut som en tant, sa han.
- Jo, jeans är tantigt, ändrade han sig. (Särskilt mina för stora som jag hade på mig. Jag tycker de är fula själv.)
För mig är en tant en kvinna på 50 som solar huden skrynklig på Mallorca och har tjock guldkedja runt halsen. Höga klackar och ullkjol med liten jacka har de också. Pratar skit gör de och elaka är de bakom ens rygg.
De tycker om att vispa brun sås till entrecote och vill gärna ha glasbord med guldfärgade ben och nylongardin
ner som täcker HELA fönstret. Tjocka fusk-persermattor har de också. De kör SAAB.
Men det där har att göra med att när jag själv var 25 så var det det rådande idealet bland lägre medelklass.
Det var sån jag inte ville bli.
(Vissa av de manliga lärarna på jobbet skulle platsa bra som tant enligt den beskrviningen, märker jag nu...) Och flera av de pytteunga flickorna. Som Blondinbella.