Jo det var så att nu ska jag söka heltidsjobb.
Då måste man vara van vid att vara vaken hela dagarna och endast sova om nätterna.
Igår bestämde jag mig för att jag ska prova en vecka om jag kan vara vaken så mycket.

I skolmiljön är det så rörigt och körigt att man helst somnar redan INNAN man kommer till skolan.
Men duktiga damer gör inte så, därför håller jag mig vaken.

Och man vill ju inte missa de roliga stunderna.
Varje dag händer något mirakel när ett barn gör ett stort framsteg.
Då kan man behöva vara närvarande för att få uppleva det.

När jag var nyinsjuknad i hjärninfarkt då för 8 år sedan orkade jag hålla mig vaken i 45 minuter i taget.
Jag fick ha äggklockan på ringning så att jag skulle fatta att jag var trött och att tiden hade gått.
Sen sov jag lika länge.
Dagarna rusade förbi.
Mycket tid gick till att sova.
Efter en tid kunde jag utöka vakentiden till ett par timmar.
Sen sov jag en eller två gånger om dagen rätt länge.
Det hindrade inte att hjärnan packade ihop i stressiga eller röriga situationer och jag släpade mig fram i halvfart.
Framför kaffe-hyllan i mataffären blev jag stående helt utmattad, för trött för att välja, för trött för att bestämma mig för att gå vidare. TIll slut fick jag bara kasta mig ut ur affären. Inget kaffe blev inhandlat.

Huvudvärk blev det ofta eftersom nacken spändes när jag behövde fokusera på att se och höra, tänka och göra.
Huvudvärk  i tre dygn utan stopp om nätterna. Illamående, jobbig balans och seg hjärna.

Men sen blev det bättre. Bättre och bättre.