Det här är väl en skiss inför väggmålningarna inne i salen. Ända upp till taket, mycket vackert i brun-orange färger. Textilierna i ridån i samma toner. Fint. Instrumentspelande nudisar på varje bild. I taket finns det också.
Vi var ett strokeföreningsgäng som var på soppkonsert under tonsättarveckan i Konserthuset i Stockholm. Rödbetssoppa och modern klassisk musik. Piano, fiol och cello och basklarinett. Två tonsättarmän var där och berättade om sina verk. Det var väldigt roligt. Men alla vi tyckte inte om musiken. Fast jag tror majoriteten gjorde det. Modern musik är ju så modern.
Uteliggaren vid hankappentrén fick slantar av oss och upplyste oss vänligt om att det finns en ramp på konserthustrappan i motsatt hörn av huset. Vi hade tidigare klättrat upp för hela trappan i mörkret med kryckor och obalans. Läskigt. Bara för att finna att handikappingången öppnade en halvtimme senare nere vid T-baneuppgången. Det var där uteliggaremannen låg.
- När det är sol sitter jag på trappan borta vid rampen, sa han. - Ha en trevlig kväll! ropade han när vi äntligen fick gå in och åka hissen upp.Vi tyckte det var kallt och jobbigt att stå en halvtimme. Han stannade kvar vilande på betongplattorna.