"Välkommen till min nya blogg!

Jag heter Maria och hade stroke för fem år sedan. Då var jag lite över 40. Här ska jag berätta hur livet blev och hur det går till att lära sej fungera på nya sätt i liv nr 2."


Så började denna långa inre monolog utan slut för exakt TRE år sedan.
Det var på uppdrag av dåvarande chefen för strokeföreningens kansli i Stockholm.
- Kul, tänkte jag, skriva är roligt och tid har jag ju.

 www.stroke.blogg.se är tårt-texten gjord av glasyr.

Jag ville hjälpa den stackare som drabbats i "unga" år som jag. Och jag ville stötta den personens barn. För jag vet att barnen till en strokeförälder inte har det lätt.

Kanske det blir något för barnen i framtiden.

Tiden har fladdrat förbi.
Det är roligare idag än då. (Jag orkar mer, är snabbare och mycket glad. Kanske har jag lärt mig kompensera bortfallen efter stroken bra?)

Grattis bloggen.



(Måste be rockgruppen Kent om ursäkt för att jag snodde deras textrad "Jag är ensammast i Sverige" i förra inlägget. Jag tyckte jag behövde den till den Dystra Stockholmsversen. Ensammast i Sverige finns på cd:n Tillbaka till samtiden 2007.)