Grassman, den STORA svarta katten är byråchef i hallen. Där uppe ligger han och har överblick. Jag tycker om familjemedlemmar med överblick. Det ids jag ju inte ha själv.
Den lilla vitgråa Kajsakatten ÄGER. Hon ryter åt Grassman. Men hon tar sig inte upp på byrån.
Jag, som ändå var här först, har inte mycket att säga till om.
De tittar förebrående på mig varje gång jag inte ger dem tonfisk.
Jag tror de hatar mig.
Varje gång man kommer hem försöker Grannsman rymma, otacksamt nog. När han kommit ner en våning i trappan tittar han sig tveksamt om kring och stannar upp så jag hinner grabba tag och släpa upp. Tung är han.
En byråchef som längtar efter friheten! Men friheten blir för stor och han låter sig infångas.
Sorgligt, va?
I övrigt är vi mycket glada över vår nya president, säger Grassman, som också är svart.
Jag är mera glad för att ALLA jordens problem nu ska lösa sig.
Kajsa undrar över var tonfisken kommer in i det hela?
I kväll ringde K och sa att jag ska börja gå hemifrån kl 19.50 och styra mot simhallen. Såna vänner uppskattar jag. Som tänker ut det jag inte orkar räkna ut själv.
Jag har packat väskan med badgrejor. En vitgrå Kajsakatt packar just nu ner sig själv där. Hon tänker simma?
Hej från en familj.