Insidan var ofta intressant med artiklar om olika existensiella skeenden hos människor.
Och jag känner B som var med från starten. Hon är en blygsam men kunnig och erfaren person som antagligen har träffat ALLA men aldrig pratar om det. Nu är vi ödessystrar med varsin stroke bakom oss.
30 år skiljer oss i ålder. En lågmäld men skarp humor finns kring henne. Det gäller bara att uppfatta det finstilta.
DN-läsning handlar alltså om att sålla bort information ,vilket är vad jag tränar på.
Idag finns inte bil-bilaga eller mäklar-bilaga vilket är oerhört befriande.
Däremot reklambilaga om torp. Stön.
Alla 40-talister som köpt dyra bostadsrätter kring stan ska också ha ett torp inom 10 mils avstånd. Som de åker till i stafsjeepen och sen vilar ut i efter Tailandresorna och Florens-helgerna. Jag vet. (Ibland måste de bygga om köket också och äta middag i NewYork.)
Däremot finns en essä av Ola Larsmo om Torgny Segerstedt, antinazisten och skribenten. Läser man essäer fortfarande?
Jag måste testa.
Vad sur jag är idag.
"En lågmäld men skarp humor finns kring henne. Det gäller bara att uppfatta det finstilta."
Det låter som en programförklaring för den här bloggen. Den där essän får jag lov att ta mig tid att läsa.