Inget kul.
Kanske för att man är trött efter allt mörker och inte kommit igång än efter lovet?
Gör jag något som är värt nåt? undrade jag framför jobbets dörr i morse.
Vet inte.
Vem vet att han hon gör det?
Strokeförbundet och jag och mina självhjälpsgrupper ska gå på bio på onsdag. DET är värt något, va? Fjärilen i Glaskupan, heter filmen, bygger på boken som är skriven av en man med stroke som genom att blinka fick hjälp att skriva bokstav för bokstav.
Den har förhandsvivning på Zita, stans häftigaste bio. Sen ska den gå på Sture, Zitas granne.
Man slipper väl gråta på bion?
Det blir roligt och lite jordande att träffa de andra strokarna. DET är värt något. Känns verkligt.