Där i inredningsbutiken travade ett ungt par runt med bistra miner och plockade konstiga saker i en väldig fart från hyllorna. Sen gick de hem och stylade våningen. Jag tror de skulle sälja för att de separerat och ville få det överstökat fort. Stackars.
Men jag valde stolar i en evighet . Det var svårt att fatta vad den förvirrade och osäkra säljaren menade när hon kom springande från lagret. Till sist råkade jag köpa de stolar jag absolut inte skulle ha: vitt läder på köksstolar. Det går ju bara inte.

De tidigare har jag haft i 28 år och de här nya har kvalitet de också och ska väl hålla lika länge.
Det blev lite blekt i köket.
Dottern kom och föreslog att jag målar köksluckorna grå så blir det bättre.

Det behöver jag inte göra. De är snart grisgrå av ålderdom ändå. Både stolar och luckor.

Nya gamla gardiner och två avklippta amaryllisar så var det klart.

Stylat. Var är köparna?