Hej på er.
Igår såg vi förhandsvisningen av filmen som har premiär i morgon tror jag.

Chefredaktören för tidningen Elle fick på 90-talet en stroke som drabbade hjärnstammen.
Locked out syndrome, heter tillståndet han hamnade i.
Förlamning. Endast möjlighet att blinka.
Det blev så småningom en bok som han blinkade fram bokstav för bokstav med hjälp av talpedagogen. (Skulle det inte översättas logopeden?)
En skildring inifrån en hjärna inlåst i en icke fungerande kropp.
 All kommunikation måste ske via blinkningar.

Fint filmat på franska. Max von Sydov gjorde pappan och han kan väl få en Oscar för den rollen?Bra skildring av insjuknande och uppvaknande och hjärnans svårighet att ta emot synintryck i början. SÅ där ÄR det.

Eftersom vi var strokare i salongen tror jag det väcktes en del särskilt hos herrar som kände igen sig.
 Men balansen var fin, det sorgliga hölls på en lagom nivå även om humorn som säkert finns i boken??? kanske inte var så lätt att filma.

Irriterande var som vanligt att kvinnorna satsar inlevelse och kraft och ger mannen bekräftelse av det sårade manliga jaget. Så som det är i verkligheten. Här var kvinnorna fantastiskt vackra och svåra att skilja åt. Som det brukar vara på film.

Vi kvinnor har det inte lika bra och det skulle väl aldrig bli lika heller. Vi vill väl inte bli vårdade utan hellre vara kapabla mycket snabbare än män.
Fördomar?

Lek med tanken att huvudpersonen hade varit en inte lika rik och berömd kvinna? Vilken vård hade hon fått?
Hade förlaget lagt ner pengar på hennes blinkande så det kunde bli en bok? Hade hon fått fortsatt vård på sjukhuset vid havet ett år eller ännu mer?

Musiken satt fint och fotot och klippningen satt fint.
Franska spåket också.
Se den. Beställ den från Strokeförbundet.




#1 - - Lena S:

Ja du Maria, jag gillar filmen, den var stark, stämningsfull och Max von Sydow gjorde ett starkt intryck på mig. Jag såg den ju för andra gången, var på pressvisning för ett tag sedan. Jag, som egentligen inte längre gillar att gå på bio eller se på tv såg samma film två gånger! Och det roliga är att det var helt ok, jag upptäckte faktiskt nya saker i filmen, nya dimensioner. Tyckte mer om den gång två.

#2 - - Ingwor:

Jag tyckte filmen var bra, men ljudet var stundtals alldeles för högt för mina öron. Hoppas att många går och ser den och kanske får sig en tankeställare.