Det har gått 28 år.
Tiden har inte givit Luciatågandet någon utveckling alls.
Skrämmande.
Men barnen är glada och fröknarna stressade. Precis som alltid, som förr.
I morgon kommer morgonstressade föräldrar stå med tåren i ögat när Luciasången hörs i korridoren.
Jag står o tittar efter barnabarnet i mängden och trängs med innerstadsjuppina.
Sen är det helg här.