Vacker gammal bio som nu är konferenslokal. Vi hörde en del om hjärnan av Per Hamid Ghatan som visade häftigt bildspel. Lite om att leva med neurologiska handikapp, tre personer gjorde storytelling. En regissör visade bildspel och läste fin text till. En man redovisade en undersökning om vad folk vet och förväntar sig och får ut av rehabilitering i ABC-området. Spännande.
Höst i sjön. Vi gick med stavarna tills vi blev svettiga och röda, systern och jag. Röda för att stötta munkarna och demokratin i Burma.
Lönnen blir röd, stöttar också Burma.
Ingenting är lätt, allting är för mycket. När får man vila? När man är död? Tror jag är deprimerad?
Konferenslokalen verkar vara fin, men hur va själva konferensen?
/Olle