Jag hade tur och fick åka en Nynästaxi som var rödlackad och innehöll en trevlig chaufför.
Samma företag körde mej mot tåget till Arlanda före helgen. I en annan röd bil med en annan trevlig förare. Vilken hit. Dubbel.
Man ska ha tur.
I Luleå är förarna alltid trevliga utom vissa män i medelåldern som inte kan samtala. Varför blir karlar såna efter 40? Till och med taxiväxeln är trevlig. Aldrig behöver man vänta och aldrig är de sena.
I Luleås nya snygga Kulturhus såg jag Björn Kjellman spela "Jag är min egen fru." Och jag tror han gjorde 34 olika personer utan kostymbyte. Han bytte bara röst, gester, hållning och brytning. Stående ovationer. Glad blev man utanpå och varm inuti.
Lite mycket folk var det i pausen men jag klarar av mera nu, blir inte lika vinglig och åksjuk av folkmassor längre. Kanske norrbottningar känns tryggare än stockholmare?