Sliter mej i stycken.
Jag önskar mej ett nytt jobb i julklapp. Halvtid. Men vuxna rehabmänniskor, antingen specialundervisning eller vad f-n som helst. Lön också.

Skolan är inte gjord för människor. Särskilt inte för långsamma människor.

Idag kom min inneboende. Han sa inget, gick runt i alla hörnen och kollade noga bakom sofforna. Jag hade täckt dem med lakan för att han inte skulle skräpa ner där och han kröp genast in UNDER lakanen. Min inneboende ligger som en liten upphöjning under ljusblå lakan i finsoffan. Han ser inte på teve.

Efter att jag bjudit på middag kom han faktiskt så småningom fram till mej och såg på mej. Men jag har inte fått hälsa på honom.

Hoppas han är nöjd med sitt tillfälliga hem.

I morgon ska vi ha hemmakväll och jag ska bjuda på tonfisk.