Jag missade helt att fira födelsedagen.Annars ska man fira allt man får tag i tycker jag.
På årsdagen av min stroke brukar jag bjuda barnen på middag.
När videon visar tiden 19.57 har jag en tyst högtidlighet för mej själv: MITT ÅR.
Jag är född då.
När jag lyckas med nåt som jag trodde var för svårt får jag beröm av mej själv.
Första gångerna jag kunde gå ner för trapporna hemma utan att titta ner på varje steg o klamra mej fast vid ledstången hade jag riktiga glädjestunder!!!!
(Fast jag vet att det blir bakslag vid trötthet....möter bakslagen med lite tålamod....det uppnådda men förlorade kommer igen....)
Den totala tröttheten äter upp livsglädjen ibland. Det firar jag inte.
Ständigt behöver jag hjälp att samla ihop mej själv....fördelen är att jag har människor som jag kan få hjälp av.
Det blir ingen bild på våren idag för mobilkameran ska vila sej lite.
Det blir inget betyg heller för jag kanske måste göra om betygssystemet mitt.