En utflykt på ett par timmar till en kaffestund i ett kök med två kompisar kostar tre timmars sömn efteråt. Trots att resan dit var kort och bilburen.
En sväng i affärn med sikte på mjölkdisken men med hyllor som stridsvagnshinder med godis och mjuka ostar och alla dessa blanka månadsmagasin kostar hemma igen en timmes vila i stolen med varm kudde bakom nacken.
En bra dvd kostar en sovpaus i mitten.
En dålig film blir aldrig klartittad.
Väderleksrapporten i teve har jag aldrig sett mer än början av för koncentrationen tar slut efter konstaterandena om vilket väder vi har just här just idag. Vilket jag ser genom fönstret själv.
Ett besök i labbet på vårdcentralen med tillhörande promenad dit och hem kostar en timmes sömn under tjocka filten.
Ett besök av någon pratande person med svårighet att lyssna kostar timmar av nedvarvning i soffan.
Om du nu undrar varför jag är så busy all day.
Oj, vilken bra beskrivning av trötthetens pris.
Kul att hitta till din blogg!
Jag har inte haft stroke själv men mamma, och jag arbetar med en afasigrupp för närvarande så jag lär mig mer och mer