Pingvinben!

I Stockholmsföreningen finns en medlem som igår grillade kött på en utomhus grillafton.
Grisdelen hette pngvinben. Såg ut så.
Vi åt potatissallad och satt ute i solen och det var kväll.
Det var för yngregruppen i föreningen, dvs vi som är under pensionsålder.

Det var roligt och lättsamt.

Häftigaste underhållningen var mannen som snubblade på en grästuva, föll omkull och reste sej med maten kvar på tallriken helt otappad! Akrobatik på strokenivå.

Min rehab-avdelning på  Huddinge sjukhus ville ha information om Strokeföreningen.
Dan och jag var där.
Jag som strokdrabbad person som gått vidare i livet och Dan som föreningsorganisatör.
Men patientgänget såg trötta ut. Jag minns hur trött jag var när jag gick där.
Hur livet nyss hade krasat sönder och jag hade som gungfly under fötterna, i skallen och överallt runt omkring mej. Hur svart framtiden verkade. Att jag tänkte bli frisk fort. Att det inte gick så fort.

Men jag minns också att jag träffade nya vänner där som jag fortfarande har kvar.
De lärde känna mitt nya jag och jag lärde känna deras.

Mycket av det arbetsterapeuterna, logopeden och de andra sa till mej finns kvar i bakhuvudet. Ibland kommer jag ikapp och fattar plötsligt hur rätt de h ade, fast jag trodde annat då.
Det BLEV bättre.
Jag HAR lärt mej strategier för att kompensera det som är svårt.
Jag ÄR starkare nu än jag var då. Och gladare. Definitivt.