Det beror på omgivningen och aktivitet om jag är normalfungerande eller funktionshindrad. Finns det någon som är normal egentligen? Är du? I stugan i skogen i norrland där det är långt till buller och stress är jag helt normal, som förr. Men om jag behöver någon medicin från det nedlagda apoteket eller ett stämjärn från byggshopen så är jag funktionshindrad. Planera resa till stan, orka åka , hitta rätt, passa tid tar mycket kraft ur en hjärna på lågväxel. Ska dessutom flera beslut med olika alternativ fattas krävs det överkapacitet. Då måste jag vara utvilad, frisk, glad och trygg. Lättast eller minst svårt blir det med en vän eller ett av mina barn som hjälper mej hålla ordning på planen och alla de möjliga valen. Om jag får en impuls att göra nåt annat glömmer jag tid och planering och får börja om en annan dag. . . Ändå fungerar jag bra för att vara min sorts strokare. Kunde varit värre. Man får vara glad att man får vara tacksam.