Man bär sin barndom som en svans.
Under julen trasslar den in sej i NU och DÅ och i andras svansar.  Syskon och släktingar som träffas i en kompakt klump av knäck och skinkspad. Kring oss ljuder plinget från årets juls-cd.
Det enda intressanta är smaken efter de öppnade paketen.
- Nej, jag blev inte barn i år heller.

Så mina tips:
Tejpa upp din svans med silvrig gaffatejp och se till att den håller sej till dej själv.
Le mot varje besökare.
Smaka bara lite på de salta revbensspjällen.
Smek hunden jäms med pälsen.
Försök se gemenskapen som en balansakt där var och en tar sin roll och spelar den så gott han kan.
Försök dej inte på umgängets saltomortaler.
Låt allt bli vad det blir.
Nästa år är det ändå ett nytt försök.