Vad var det jag sa?
Försäkringskassan ringde mitt i middags-sömnen.

- Du måste skicka  läkarintyget till oss inom två veckor efter att du skickat ansökan om sjukersättniing!

- Men doktorn är  på FN-uppdrag. Jag har försökt få komma till en ny doktor. Om en månad fick jag tid, sa jag yrvaket.

- Det blir för sent, sa hon med Myndighetens röst.

- Du får ta tillbaka ansökan. Och skicka den i februari.

- Om du går till doktorn du inte känner riskerar du att han inte kan skriva intyg så du får sjukersättningen godkänd i nämnden. Du kan få avslag. Jag HÖRDE henne le hånfullt.

- Men min doktor kommer tillbaka i mars. (om han överlever?)

- Då hinner du inte träffa honom innan intyget ska vara inne.

- Vi har skickat uppmaning till dej att söka förlängning av sjukbidraget alldeles för tidigt.

- JAG har inte bett om att få det för tidigt, sa jag.

- Ibland skickar vi iden nte alls och man får själv komma ihåg när det ska ansökas, svarade hon.

Vad var det jag sa? Det blir en vår av byråkratisk misshandel.
Jag har regelfobi och myndighetsskräck.

Mina brott: Stroke och  vilja att arbeta så mycket jag orkar.