DSC00731
Fast det är här jag bor och känner mej hemma. En plats med själ i. Här vet mina fötter hur marken krumbuktar sej. I stan på asfalten hoppar gatan upp och sjunker undan utan förvarning. Här hör man ett ljud i taget: lommens hoande på andra sidan älven, en blinding, en båt, en granne som spikar. Hemma i stan pågår en ständig dusch av oväsen. En icke avstängbar ljudtapet som river hjärnan i bitar. Här ser man folk i ögonen. Man får småprata till och med i kassan på Konsum. Det enda som går för fort är sommaren. Och bilarna på den smala 110-vägen.