Mannen som ska åka med är över nittio och ska inte till Fruängen för därifrån flyttade han för två veckor sen. Han ska långt ut i Nacka. Jag ska till Skärholmen och får åka en åksjukeresa ut i skogarna flera mil åt fel håll. Nacka ligger absolut åt fel håll.
Han är inte oredig utan har beställt från Riga där de glatt knappat in gamla uppgifter i beställningen.
När vi äntligen släppt av mannen i skogen får chauffören stanna. Jag måste gå ut och andas för att inte kräkas i hans bil
En timme måste jag vila när jag kommer fram innan jag kan göra något vettigt.
När jag ska åka hem kommer inte bile.
Efter 20 minuter ordnar resegarantin en ny bil som ska komma om fem - tio minuter. Det är kallt.
- Jag har väntat länge! ryter jag åt chauffören.
- Aldrig mer ska jag prata med växeln i Riga. Nästa gång lägger jag på och ringer om tills jag hamnar i Sverige, morrar jag.
Han kör inte för Taxi Stockholm så det bryr han sej inte om, säjer han.
Känslan av att vara i en djurtransport är nära.
Hemma måste jag sova ett par timmar för att orka äta middag.
Ibland blir denna särskilda kollektivtrafik som ska göra livet lättare rena mardrömmen. Med ditt tillstånd skickar jag gärna dina rader till färdtjänstledningen som en julhälsning.