Det var en tidig mycket varm morgon i juli och det hade regnat på natten. Det nakna berget ångade men mossan och skrevorna var dränkta av fukt och alla färger hade fördjupats. Nedanför verandan var växtligheten en regnskog, ännu i morgonskugga, täta elaka blad och blommor och hon måste akta sig för att bryta dem medan hon letade, med handen för munnen och hela tiden rädd att tappa balansen. 

 

Vad gör du? Frågade den lilla Sophia.

Ingenting, svarade hennes farmor. Det vill säga, tillade hon argt, jag letar efter mina löständer. 

 

Tove Jansson, Sommarboken 1972.