borde vara en rättighet på samhällsnivå

med möjlighet till stöd i lägen då livet snörps ihop

hemma i det gamla dammiga familjelivet

kan trygghet absorbera utveckling

det kan bli för vant och enkelt att ta sig igenom vardagen

det kan bli tråkigt

Men trygghet i form av tak och golv

saft och bulle

mössa och vantar

vuxna som tar ansvar

är bra för barn

för barn ska ha fullt upp att lära sig fungera i olika sammanhang

och de ska inte behöva ta större ansvar än de är mogna för

tyvärr pågår just nu en trend i skolan

att barn ska ta ansvar för sitt eget lärande

och inte bara det,

de ska ta ansvar för det sociala klimatet i klassen också

och dessutom för att alla följer skolans regler

(De regler som lindas in i mjuka formuleringar och inte har andra påföljder än förtroliga samtal när de bryts)

I skolan har vi abdikerat som vuxna vägvisare och intagit rollen som övertalare

vem räds för att följa en destruktiv impuls när "straffet" blir gulligt prat på tu man hand med en vuxen som äntligen tvingas ta sig tid med en?

Diffusa och underförstådda regler som inte uttalas tydligt eller följs upp med konsekvenser ger barn otrygg miljö och för stort ansvar. 

Referenser för denna gnällstund: