...och har träffat 3 unga duktiga flickor
som intervjuat
informerat
intresserat tittat mig ända in i ögonen
frågat om Hela Min Situation (fråga två på listan)
begärt fullmakt att hämta ut journaler från strokevården
återkopplat
sammanfattat
tagit mitt ärende till ett möte med teamet
om tre veckor ska de ha beslutat sig för
om de har nån rehab som kan passa mig
vilket de inte kommer att ha
man ska inte vara för frisk för att vara sjukling
Kunde inte låta bli att fundera över hur situationen hade varit om de varit män, grabbar stinna av universitetsstudier
i samma ålder som yngste sonen -
hade jag suttit där som en sopa i den för låga soffan
samtidigt som "experterna" satt på höga stolar och följde samtalspunkterna på den för-tryckta listan?
Eller hade jag suttit som en kvinnlig tupp och skådat ner
varit det heta självklara subjeket
med Erfarenhet Pondus och ett stort JAG? Skroderat för kompisarna efteråt;
berättat lite om muskler och skäggstubb
rumpor och ben?
De brukar berätta om såna situationer,
männen med stroke:
-Och då låg jag där med ÅTTA (8!) sjuksköterskor runt mig he he he...
och Mannen i dem vinkar och ropar ut
att de är Viktiga Personer med Stark Dragningskraft
trots stort vårdbehov...
Så tänkte jag.
Sen tänkte jag att jag är den verkliga experten på mig själv
det är jag själv som är min bästa rehabkonsult,
om detta må vi vara överens, Läsekretsen.
Hej från Gnällträsk i Utanförskapet.
Eh ???